fidelejan

"även om ditt rum släcks ska staden vi lever i
fortsätta lysa starkt så som om inget hänt"
(tomas andersson wij)

kanske är det pga vårsolen? det var vårsolen som jag förknippade dej med. kanske är det pga tidpunkten? det är nästan exakt ett år sen du både dök upp o "plockades bort". knappast många som märkte att du fanns. ännu färre som märkte av tomrummet efteråt. jag märkte direkt. men månader gick. allt fortsatte som innan. kände ju ändå inte varann. du var bara en människa. som råkade korsa min väg under en väldigt kort period. så gick ett helt år. varför ser jag tomrummet så tydligt just nu? varför är minnesbilderna så klara just nu? varför är oron för dej så påtaglig just nu? varför tycker jag mej se dej både här o där just nu. varför har jag flera ggr varit tvungen att stanna till o titta mer än två gånger, för att sen ändå inse att det inte är du. jag vet ju, att det inte ens är möjligt. för bland alla dom andra var det du som blev den där. varför just du? vem bestämde o varför? så svårt att begripa livets orättvisor. så mycket som lämnade osagt. så mycket som lämnade oförklarat. du tyckte inte om kylan. du väntade otåligt på sommaren. men sommaren hann inte komma. jag undrar hur du har det nu. var du finns. det kommer jag aldrig få veta. men jag hoppas, var du än befinner dej nu, att solen skiner på dej.

kanske är det pga vårsolen... som du finns i mina böner just nu.