jag såg tavlan på en bild och ville ha den. för att varje dag påminna mej om att lycka inte är nånting som kommer en dag då livet är perfekt. lycka är nånting man måste försöka hitta just här och nu, mitt i det liv man fått att leva. mitt i det stora o det lilla, det hela o det trasiga, det ordningsfulla o det kaotiska, det lyckade o det misslyckade, det friska o det söndriga. inte sen, där och då. laila dahl har skrivit en tänkvärd text som jag redan tidigare citerat här, men den är bra så den tål att läsas igen. så med tavlan på väggen o texten på kylskåpet försöker jag påminna mej själv.
och the fray kan det här med musik:
