fidelejan

Sicksack

Spännande vägar är sällan raka.
Ibland verkar det nästan som att vägen
måste vara lite krokig,
för att det ska bli bra.
>>Du syr inte med raksöm om du inte
vill att kanten ska fransa.
Det håller helt enkelt bättre
med sicksack<<, sa syslöjdsfröken.

Många gånger har jag tänkt:
>>Vilket slöseri med tid och energi,
det att inte veta.
Varför kan jag bara inte få veta
på en gång
vart jag är på väg?<<
Men när jag tänker tillbaka
på timmar och dagar som gått,
ser jag att det som bara hände,
de oväntade vändningarna,
eller tiden som till synes bara gick
varit minst lika viktiga sträckor,
som de välplanerade och avsedda.

Livet börjar inte först
när jag går ut skolan,
när jag hittar nån att leva med,
när huset är färdigrenoverat,
eller drömmen gått i uppfyllelse.

Livet är just den här sekunden
och varje tiondel till nästa.

>>Måste jag sicksacka hela vägen runt,
fröken?<<

Suck och stön.
Jag minns syslöjden många gånger
som tålamodsprövande.
När maskinen krånglade.
När man måste riva upp och börja om.
När halsduken jag skulle sticka
visade sig ta en termin att få klar,
istället för några veckor,
som jag kalkylerat.
Jag hade många kreativa ideér,
men inte alltid tålamodet
att fullfölja dem.
Se där, lärde jag mig nåt om mig själv
- mer än att jag inte ville bli syfröken...

Idag är min förberedelse för i morgon.

Autobahn går visserligen snabbt,
men är inte mycket för varken ögat eller själen.
Skogsvägen upp till fjället i Vilasund däremot,
är snårig, krokig och känns i benen
- men vilken utsikt...

Fröken tittar på det enorma tygsjoket
i mitt knä som ska bli nåt alldeles
utöver det vanliga.
>>Ja<<, säger hon milt
och ler sitt MonaLisa-leende.
>>Ja, Laila. Det måste du.<<

(Laila Dahl, Vad heter din längtan, 2005)