Så det är inte det att jag inte skulle veta hur historien slutar. Nej, det är bara det att ibland vill jag plocka ner den sista boken o bläddra fram till de två sista sidorna och läsa texten om och om igen, och be en liten bön: "låt det få va så här."
söndag 16 januari 2011
Härom kvällen plockade jag ner "Min morbror trollkarlen", den första boken ur Narnia serien, från bokhyllan min. Kändes som att det var dags att besöka Narnia världen igen. Första gången jag läste böckerna gick jag i lågstadiet och var nog snäppet för liten för att uppskatta och förstå berättelserna. Böckerna fick vila i många år innan jag på nytt plockade ner dom från bokhyllan för att denna gång fascineras av dom på ett helt annat sätt. Å nu är jag alltså in på mitt tredje varv då det gäller dessa böcker. Jag kan berättelsen. Jag känner barnen, Aslan, Caspian, Ripipip o dom andra. Jag vet historiens början o jag vet historiens slut. Ändå tycks jag aldrig bli färdig med Narnia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att alla behöver någon litterär favorit som man kan läsa om hur många gånger som helst och som kan följa en genom livet. Jag och Narniaböckerna har aldrig klickat på det där sättet (jag tror att det har lite att göra med att jag inte kommer överens med Lewis' berättarröst), men Muminböckerna, däremot...
SvaraRaderaHar du sett senaste Narniafilmen?
jo jag ha sett alla hittills. helt okej i filmväg. inga mästerverk men inte heller någon stor besvikelse (vilket det ofta brukar bli om man gillat en bok o kollar filmen efteråt).
SvaraRadera