otroligt roligt att kolla fotoalbum från tiden då ett klick verkligen betydde klick o då man faktist framkallade de 24 fotona som råkat att fastna på filmrullen utan att veta resultatet. visst har digikameratiden underlättat mycket, bidragit med många praktiska funktioner och gett oss alla möjliga vackra, välkomponerade och lyckade foton... men.
ibland kommer jag på mig själv att sakna dom där icke perfekta fotona... när någons arm just i klickandets ögonblick råkade befinna sig framför objektet. när det enda som syntes var en fot och ett halvt ben eftersom det klickade i misstag då man höll kameran vänd neråt. när kompisarna hade dom där hysteriskt roliga o misslyckade minerna. när motljuset var så starkt att man bara kunde ana skuggor av det man så gärna ville föreviga. när handen darrade så av nervositet att man sen måste gissa sig fram till vems den suddiga profilen egentligen var. när alla foton framkallades, inte bara de bästa och perfekta. när foton fick vara som dom var och inte behövde redigeras till glansbilder.
ja, nog fanns där en helt annan charm. charmen i att få ha skavanker. o ändå ha en plats i fotoalbumet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar