en mycket fin låt får avsluta denna kväll:

jag njuter av vårens första tulpanbukett som jag köpte åt mej igår och årets första fastlagsbulle som jag fick av min fina jobbkompis på jobbet idag. det e sånt som ger värme o glädje. det är sånt som ger vår. ja, du läste rätt, vår. jag vet att vi som bäst lever i ett snöigt vinterland där det mesta handlar om att skotta snö o gräva fram bilar. kanske är det bara tulpanerna som lyckas lura mej, men ibland tycker jag mej faktist kunna skymta våren, bortom all snö och is. trots all snö och is. jag ser solens strålar på en ljusblå himmel. jag hör sången som kommit tillbaka till kafferummet. o det har lite liknande effekt som när fågelkvittret återvänder i april.

jag vet, det är januari. jag vet, det är vinter. jag vet, det är flera månader ännu innan man kan börja tala om vårtecken o vårfeelis. jag vet allt det. men vintern blir på nåt sätt behagligare då man kan ana en vår mitt i allt.

"De hade blivit lika häpna som Edmund när de såg vintern försvinna och hela skogen förvandlas från januari till maj på ett par timmar."

(C.S. Lewis, Häxan och lejonet)

"När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där"

(ernst kirchsteiger)

Härom kvällen plockade jag ner "Min morbror trollkarlen", den första boken ur Narnia serien, från bokhyllan min. Kändes som att det var dags att besöka Narnia världen igen. Första gången jag läste böckerna gick jag i lågstadiet och var nog snäppet för liten för att uppskatta och förstå berättelserna. Böckerna fick vila i många år innan jag på nytt plockade ner dom från bokhyllan för att denna gång fascineras av dom på ett helt annat sätt. Å nu är jag alltså in på mitt tredje varv då det gäller dessa böcker. Jag kan berättelsen. Jag känner barnen, Aslan, Caspian, Ripipip o dom andra. Jag vet historiens början o jag vet historiens slut. Ändå tycks jag aldrig bli färdig med Narnia.

Så det är inte det att jag inte skulle veta hur historien slutar. Nej, det är bara det att ibland vill jag plocka ner den sista boken o bläddra fram till de två sista sidorna och läsa texten om och om igen, och be en liten bön: "låt det få va så här."

This is home - Switchfoot

man behöver inte känna mej särskilt bra för att veta att jag gillar snow patrol. mysiga killar med skön musik och riktigt riktigt fina texter. ja så lyder min förklaring på bandet. igår råkade jag snubbla över sångaren Gary Lightbodys nån typ av fotoblogg. o självklart får den komma med på min sida:

i can hover

Snow Patrol som förband åt U2 i Göteborg 01.08.2009

foto: syrran

jag är helt enkelt svag för pianon. dom bär på känsla, stämning o historia. ett piano i ett rum ger känsla bara genom att stå där, ja redan innan en enda klang hörs. ju äldre o mera kantstött det är desto mera känsla det ger. nytt är alltid nytt. men gammalt bär på historia. jag kan inte sluta fascineras över tanken på de vägar mitt piano färdats med början i ryssland. ja, bara hur det hamnade till mej bär ju sin egen historia. o jag kan undra vem alla har suttit o plinkat på de tangenter som jag nu plinkar på? o dom förra ägarna, de trevliga o hjälpvänliga människorna, hur gick det för dom sen? trivs de i sverige o hur gick det med deras katt? minns dom pianot, minns dom mej?

pianon går vidare från rum till rum. från människa till människa. från tid till tid. vem som kommer att spela på mitt piano efter min tid vet jag inte, men min önskan är att det ska skänka lika mycket glädje åt den människan som det skänker mej.

så kanske det inte är en ren tillfällighet att några av mina favorit musikvideor innefattar pianon av olika slag...

jag är bortskämd med ett helt gäng underbaraste vänner!
o det e just den insikten som gör att jag ligger sömnlös inatt.
o det e just såna sömnlösa nätter som jag älskar!

TACK!