fidelejan

jag är helt enkelt svag för pianon. dom bär på känsla, stämning o historia. ett piano i ett rum ger känsla bara genom att stå där, ja redan innan en enda klang hörs. ju äldre o mera kantstött det är desto mera känsla det ger. nytt är alltid nytt. men gammalt bär på historia. jag kan inte sluta fascineras över tanken på de vägar mitt piano färdats med början i ryssland. ja, bara hur det hamnade till mej bär ju sin egen historia. o jag kan undra vem alla har suttit o plinkat på de tangenter som jag nu plinkar på? o dom förra ägarna, de trevliga o hjälpvänliga människorna, hur gick det för dom sen? trivs de i sverige o hur gick det med deras katt? minns dom pianot, minns dom mej?

pianon går vidare från rum till rum. från människa till människa. från tid till tid. vem som kommer att spela på mitt piano efter min tid vet jag inte, men min önskan är att det ska skänka lika mycket glädje åt den människan som det skänker mej.

så kanske det inte är en ren tillfällighet att några av mina favorit musikvideor innefattar pianon av olika slag...