glimtar, delar o detaljer ur mitt
2009.
(liten varning: läs på egen risk, jag förväntar mej inte att nån ska förstå eller ens va intresserad. för egentligen e det bara mitt eget behov till årsanalys..)
januarijag ställde mej på isen med skridskorna på. jag insåg snabbt att det var några år sen sist...och att min 5 åriga systerson var en skickligare rinkbandyspelare än jag. januari var oxå månaden då glassmonstret fick sin pizzabelöning.
februari
björn gustafsson kom och stal mitt (o mina vänners) hjärtan på ritz i vasa. o 3 konsertsugna o smågalna rockpinglor hoppade i bilen o körde fram o tillbaks till Hesa för att lyssna på The Script en kall februaridag. vi hittade slutligen nosturi vid hamnen. o tyskarna hittade syrran i köandet. eller vem hittade vem?! :)
mars
jag tog ett sorgligt farväl av min syster, svåger o systerdotter som flyttade västerut, till norge. o redan samma dag insåg jag att denna stad inte längre skulle vara sig lik. mars var också månaden då rockpinglorna försökte klä upp sej fint för att klara av att se den magstarka filmen en gång till. vi klarade det, tillomed utan hesebesök.
april
jag kunde ordagrant sjunga med i snow patrols låttext "i can make my first step as a child of 25". o månadens musikupplevelse var vasamusikernas egna springsteentolkning, Live on Easy Street på ritz. det var också månaden som jag upptäckte att äggkokare kan vara ett slående diskussionsämne, om inte annat så för att bryta en tryckt stämning.
(foto:syrran)
maj
syrran o jag stack iväg till dublin med våra pojkkompisar. jag och syster fick en ny merit att sätta i vår cv. härmed kan konstateras att vi även kan hantera en vänsterhänt bil i vänstertrafik i dublin o syrran även mitt in the city i rusningstrafik. jepp. jag blev förälskad i irland. inte i den vänsterhänta växelspaken eller rondellerna.
(foto: syrran)
junisom en gåva från ovan dimpade spotify med helt perfekt timing ner i min dator. spotify bidrog till nya musikupplevelser under en annars mörk månad.
julijuli, en fortsättning på juni. blev totalt rörd av mina härliga jobbkompisar. bara helt vanliga människor, som inte försöker vara bättre, coolare eller något annat än vad de är. men vad de kanske inte ens själva vet är att de är mänskor med stora hjärtan. jakobsdagar o hotel sophia öppnade sin vana trogen glatt upp dörren. gitarrintrot till en speciell låt hördes o fick oss att accelerera från 0 till 100 på 3 sekunder. det var även månaden då vi blev sugna på choklad o körde till närpes fram o tillbaks för att köpa 1 liter choklad.
augusti
familjen jeans, dansken, vikarien, basisten... 01.08.09 - u2 & snow patrol i göteborg. det var o är min höjdpunkt. ni får ursäkta för detta allt återkommande ständiga tjat, men jag kan bara inte låta bli, för det går inte över. jag har varit på många bra konserter. men hur bra o mäktigt det än är, så när det är över är det över. men tänk om det inte går över ens när det är över? ungefär så
är det. den här kvällen har etsat sig fast i mig, innuti mig o inom mig. o det gör mej lycklig. för jag tror inte att man får vara med om så många sådana stunder i sitt liv. stunder som fortsätter, långt framöver. det handlar om olika saker för olika mänskor. för en kan det va att gifta sig, bilda familj, för en annan att hitta sitt kall i livet, för en tredje att hitta en sysselsättning man brinner för. eller så...en konsert.
(foto: syrran)jag for till ullevi med en del omständigheter, händelser, situationer o juni -juli månader i bagaget. jag trodde att det var höjden av otur. varför allt detta just nu, varför ska det komma o förstöra så att jag inte kan njuta helt av konserten som jag så länge väntat på, frågade jag mej ännu dagen innan vi for. men jag visste inte då, att det inte var otur. jag visste inte då att det kanske var tvärtom. jag visste inte förrän jag stod där i publiken att det på nåt konstigt sätt var en viktig del i allt. på nåt sätt en förutsättning, på mer än ett sätt. min konsert hade inte fått den betydelse som den fick om det inte hade varit att livet var just så som det var då. det är jag övertygad om.
när bildskärmen sänktes ner över scenen, när de röda lamporna tändes över klon o introt till city of blinding lights kom igång, lär jag ha vänt mej mot min syster o sagt: "nu tror jag att jag e i himlen". jag är lyckligt tacksam att jag fick dela denna upplevelse med just er, kära vänner.
septemberhösten var olik tidigare höstar. inget saktades ner, jag gick inte i dvala. tvärtom, september var en aktivare o socialare höstmånad än vad den nånsin förr varit. något så märkvärdigt som RSB uppkom en septemberkväll i vasa. o traditionen ritz - doobop - hese var ett faktum. ett riktigt lyckat faktum. ibland räckte det inte med mega, såna gånger behövdes isompi mega (ateria). månadens musikupplevelse var vasamusikernas egna beatlestolkning, Abbey road, på ritz. en i vårt gäng kunde minsann varje låttext.
oktober
ca 2 månader hade gått o vi kunde inte hålla oss längre. det blev dags för en nostalgiserande kväll med musik, video, foton o t-shirts. o med blicken riktad framåt. oktober var även månaden då vi var bjudna på irlandfest, dit vi givetvis tog med oss Bono som vår date.
november
november slog till ordentligt o "det går över" var det mest använda citatet. fredrik furu gav ut sin november skiva, hollywoodhjärtan. en skiva som snurrade otaliga varv i min stereo o även i vännens bil när nattugglorna var på viktiga uppdrag.
december
planen var att hjälpa min vän med inflyttningsstädning, men resultatet blev slutligen funderingar i en gungstol. en insikt om att min främsta uppgift inte var att ge av min energi, men av min tid. det var även månaden då markus granfors + band spelade på doobop. en kväll med bra musik, med mycket känslor, med ett hej o med en glädje som inte gick att sudda ut. kanske ändå inte allt går över?! nej, iaf inte äkta vänskap. o det var med just den insikten som mitt 2009 avslutades o övergick i 2010.
-----------------------------------------------------------------------------------------
glädje o sorg går hand i hand. så är det. men är det inte många gånger dom där små små sakerna som bidrar till den stora glädjen? om man bara tillåter det. tar tillvara på det. jag tror det är en sak som jag lärt mig av mitt 2009.
"Being happy isn't having everything in your life be perfect. Maybe it's about stringing together all the little things like wearing these pants or getting to a new level of Dragon's Lair - making those count for more than the bad stuff. Maybe we just get through it... and that's all we can ask for."
(from sisterhood of the traveling pants)
eller liksom ibland behöver det kanske inte vara mer än att man faktist fick den där 1 liters chokladen :)
