"Only love, only love can leave such a mark"
- U2

jag hittar inte landningsbanan. jag försöker, men vet inte om jag kommer att lyckas. vet inte ens om jag vill. fredagen va bra, riktit bra. o på lördagen exploderade det fullständigt. magisk kväll där bono o co tycktes ge mer än allt. nånting hände både på scen o i publikhavet, ja t.om i regnet som jag faktiskt varken kan eller vill försöka sätta ord på här. som om en upplevelse, en känsla eller en tanke förminskas ju mer man försöker uttrycka sig om den åt världen... det är bara en tanke jag har burit på en längre tid nu. o fortsättningsvis gör.

Kanske det va så Maria också tänkte en gång: "Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta." - Luk 2:19

så denna bloggs framtida vara eller inte vara. vi får se..

"Det finns ett bibelcitat: "Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria." Jag kommer ihåg att jag redan som barn hörde min lärare berätta om den store irländske poeten William Butler Yeats. Han drabbades av skrivkramp - under en period kunde han inte skriva en rad. Då räckte jag upp handen och frågade: "Varför skrev han inte om det?" - "Var inte dum. Ta ner din hand, var inte så oförskämd." Men jag menade inte att vara märkvärdig. Jag har alltid levat utifrån den tanken: Lär känna sanningen och sanningen ska göra dig fri. Om jag inte har något att säga så blir det textens första rad. Det är faktiskt så att på vårt andra album (October) handlade det om att jag inte hade något att säga: I try to sing this song... I try to stand up but i can't find my feet / I try to speak up but only with you am I complete."

(Bono, ur BONO i samtal med Michka Assayas, 2005)

Gloria - U2

det här med att skriva... som tur är finns det så många andra mänskor i denna värld som har tänkt o funderat o skrivit o sagt klokt. o som låter andra människor ta del av deras egna ord. för tillfället är det tack vare deras texter, ord o musik som min blogg hålls vid liv.

Sicksack

Spännande vägar är sällan raka.
Ibland verkar det nästan som att vägen
måste vara lite krokig,
för att det ska bli bra.
>>Du syr inte med raksöm om du inte
vill att kanten ska fransa.
Det håller helt enkelt bättre
med sicksack<<, sa syslöjdsfröken.

Många gånger har jag tänkt:
>>Vilket slöseri med tid och energi,
det att inte veta.
Varför kan jag bara inte få veta
på en gång
vart jag är på väg?<<
Men när jag tänker tillbaka
på timmar och dagar som gått,
ser jag att det som bara hände,
de oväntade vändningarna,
eller tiden som till synes bara gick
varit minst lika viktiga sträckor,
som de välplanerade och avsedda.

Livet börjar inte först
när jag går ut skolan,
när jag hittar nån att leva med,
när huset är färdigrenoverat,
eller drömmen gått i uppfyllelse.

Livet är just den här sekunden
och varje tiondel till nästa.

>>Måste jag sicksacka hela vägen runt,
fröken?<<

Suck och stön.
Jag minns syslöjden många gånger
som tålamodsprövande.
När maskinen krånglade.
När man måste riva upp och börja om.
När halsduken jag skulle sticka
visade sig ta en termin att få klar,
istället för några veckor,
som jag kalkylerat.
Jag hade många kreativa ideér,
men inte alltid tålamodet
att fullfölja dem.
Se där, lärde jag mig nåt om mig själv
- mer än att jag inte ville bli syfröken...

Idag är min förberedelse för i morgon.

Autobahn går visserligen snabbt,
men är inte mycket för varken ögat eller själen.
Skogsvägen upp till fjället i Vilasund däremot,
är snårig, krokig och känns i benen
- men vilken utsikt...

Fröken tittar på det enorma tygsjoket
i mitt knä som ska bli nåt alldeles
utöver det vanliga.
>>Ja<<, säger hon milt
och ler sitt MonaLisa-leende.
>>Ja, Laila. Det måste du.<<

(Laila Dahl, Vad heter din längtan, 2005)

Ti arrbeit i laag

Hä ä in lykko
tå an kan arrbeit i laag
mä tem såm an höör ihåop mää.
Papp såm ä håssbond,
mamm såm ä mattmåor,
båånin tå di byri dåga ti naa,

gambäfåltji så läng ti
levär å årk.
Såm tå an höibärga
på i uutsjifft förr i väädin.
Mitt i daain kuna mattmåor kåma
peedand mä maatin.
Tå sesstist vi allihåop i ladun åsta äta.
Tå va vi allihåop.
Vi va vi tå.


På munsalamål.
Lars Huldén (1977) Heim/Hem.

jaa nåo ere råolit ti arrbeit i laag. ja tilåme fast he e på eins lediga dag! :)