en riktig god jul önskar jag er alla!

nej det är inte bästa ljud- o bildkvalitet på den här videon. men vem bryr sej då feelisen är så mycket bättre!

Gud vet

När du är trött och modlös efter fruktlösa ansträngningar 

 - Vet att Gud har sett hur hårt du ansträngt dig. 

När du har gråtit dig till sömns och ditt hjärta vill brista 

 - Vet att Gud har räknat dina tårar. 

 När du känner att tiden rinner ifrån dig och att det är stiltje i ditt liv 

 - Vet att Gud väntar med dig. 

 När du känner dig ensam och dina vänner inte ens har tid med ett telefonsamtal 

 - Vet att Gud finns vid din sida. 

 När du tror att du prövat allt och ändå står rådlös 

 - Vet att Gud har en lösning. 

 När du ingenting förstår och du känner dig förvirrad och frustrerad 

 - Vet att Gud har svaret. 

 Om livet helt plötsligt känns ljusare och du ser en strimma av hopp 

 - Vet att Gud har viskat till dig. 

 När allting går på räls och du har mycket att vara tacksam över 

 - Vet att Gud har välsignat dig. 

 När något underbart händer och du fylls av förundran 

 - Vet att Gud har lett mot dig. 

 När du har en dröm att följa och ett mål att uppnå 

 - Vet att Gud har öppnat dina ögon och kallat dig vid namn. 

 Vem du än är och vad du än möter - Gud vet! 

 (ur Det är aldrig kört!)

"för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent..."

you are still beside me...

happiness

 

jag såg tavlan på en bild och ville ha den. för att varje dag påminna mej om att lycka inte är nånting som kommer en dag då livet är perfekt. lycka är nånting man måste försöka hitta just här och nu, mitt i det liv man fått att leva. mitt i det stora o det lilla, det hela o det trasiga, det ordningsfulla o det kaotiska, det lyckade o det misslyckade, det friska o det söndriga. inte sen, där och då. laila dahl har skrivit en tänkvärd text som jag redan tidigare citerat här, men den är bra så den tål att läsas igen. så med tavlan på väggen o texten på kylskåpet försöker jag påminna mej själv.

jag har lite upptäckt det här med att lyssna på instrumental musik:
och the fray kan det här med musik:

"autumn is a second spring where every leaf is a flower"

nytt från snow patrol:



och jag gillar! (men det e väl knappast nån nyhet?!) :)

den återkommer på min blogg nu som då.
den återkommer i mitt liv allt som oftast.



no more words needed.

har haft två låtar på hjärnan idag. och precis just nu kom jag på vilka det var:

Boyce Avenue kväll
    

höstmusik:

Adam Bevell, the blind, guitar-playing fan who joined U2 on stage for a rendition of their hit ‘All I Want is You’ on Saturday night in Nashville, says the experience was beyond his wildest dreams. In an interview with CNN, Bevell reveals how the whole thing happened. “My brother-in-law made the sign for me, we borrowed a piece of paper and a marker from some fans. It was always my dream to get on stage. I held the sign up, reading "Blind guitar player" throughout the concert, and at the very end, he [Bono] finally called me up.

So what did Bono first say to him? “I kind of started to drop my sign [because the show was over], and all of a sudden I heard Bono’s voice, ‘What do you want to play, man?’ I thought, there’s no way he’s talking to me, there’s no way!” But, indeed, Bono was talking to Bevell. “My brother in law kinda leaned into me, ‘he’s talking to you.’ So I yelled out ‘All I Want is You,’ the fans started yelling it as well. Bono said, ‘Let’s get this dude up here. Let’s get him a guitar. Let’s get him my guitar.’

It took me a second. I had no idea what was going on because in my mind they had left and walked off,” said Bevell. “I had no idea Bono was still there. Instantly, I was lifted over that front rail and hoisted on stage by the security guards. Before I knew it, I was on stage.”

“It was the greatest feeling knowing that I was playing with the greatest rock star in the world but he didn’t make me feel like that at all, he made me feel like we were in our living room.” Bevell also reveals he chose that song because its he and his wife’s song, and sums up the whole experience by saying, “I could not believe that this happened. I have dreamt it a million times, and it was better than I ever would have imagined.”

Moments before Bevell was helped off stage, Bono gave him his guitar, a Gretsch Green Irish Falcon, one of only a few others like it in the world. “I took the guitar off and handed it to him, and then he (Bono) turned and said: 'I want you to have it'. I said no way. For me, it was just an out-of-body experience. I was there, but I was floating. I don’t know how else to describe it. It was one of those moments that was just magical.”

Bevell, who lives in Phoenix, Arizona, has been to at least 20 U2 concerts over the years.

tjejen är 15 år.



jag upprepar, 15 år.

vemodigt, är kanske ordet jag söker.

u2's magnifika 360-turné är avslutad.

under 2 år gav de 110 konserter, i 30 länder, på 5 kontinenter.

under 2 år fick jag uppleva 3 konserter, i 2 länder, på 1 kontinent

och framförallt

ögonblick som inga siffror kan förklara eller bokstäver kan beskriva.

som om vi blev en del av det.

kanske det inte är så konstigt att det känns lite...

vemodigt?

"only love only love can leave such a mark"

- u2

insåg att det ju är exakt 1 år sen vi kom hem från helsingfors o vår u2-maraton-helg. kanske det förklarar varför jag varit lite extra nostalgisk just i dessa dagar. å lite märkligt e det ju nog att titta på youtube videor från konserterna.. o plötsligt så ser man sej själv där :) sämre förevigade ögonblick kan man ha.

"sofia, jag hörde ditt skratt

ända dit bort där jag stod och plockade strumporna

och jag blev alldeles varm i hjärtat!"

(en kollega)

kan man få höra vackrare ord än dessa under en arbetsdag?

det här med rätt låt vid rätt tidpunkt. fantastiskt, helt enkelt!

tack

tack andrew belle,

det blev kvällens låt

(photo: www.andrewbelle.com)

en bild säger mer än 1000 ord

eller hur?! :)

3 days to go:

(photo: www.wtai.se)

ibland måste man se tillbaka på sina första steg

för att minnas vart man är på väg

då jag som liten flicka fick frågan: "vad vill du bli då du blir stor?", svarade jag: "jag ska bli rörmokare". både frågan o svaret följde med upp i åren. då jag under gymnasietiden fick frågan: "vad ska du bli?", kändes det kanske tryggt att gömma sin förvirring bakom ett skämt: "jag ska bli rörmokare haha".

så varför just rörmokare? jag vet inte. det lät väl otippat och komiskt antar jag. men i dagsläget vet jag lite mera. rörarbetare är ju helt prima typer. ja, iaf har dom lyckats förgylla mitt liv de senaste månaderna. för det är ju så; ibland kan det som väntas vara nåt negativt vändas till det mest positiva. ibland kan ljus o hopp komma från mest oväntade håll.

så om nån fortfarande envisas med att fråga: "vad ska du bli?"
svarar jag: "jag vill bli som rörmokarna - sprida ljus sådär oväntat"

friday night party time

wilson verkligen älskar att leka med "disco bollen"

som han fått av min ena jobbpolare.

jag vill inte ens tänka på vad som händer

den dagen batteriet tar slut.

"but my heart is beating and my pulses start

cathedrals in my heart"

(coldplay)

"if i am close to the music,

and you are close to the music,

we are close to each other"

(bono)

insåg det ännu en gång;

musik förenar.

så är det bara.

den här hittade jag idag o blev lite glad:

"jag minns vad jag minns

och jag har glömt vad jag glömt

det behöver inte ens ha hänt

det kan ha varit längesen

men jag kan också ha drömt"

- lars winnerbäck

Dagens nya bekantskap. Paper Aeroplanes, ganska charmig duo tycker jag!

Träden sjunger - Tomas Andersson Wij

Träden sjunger

bumerangen av fåglar

vänder om

över berget kryper ljungen

och sjön är blank och lång

Träden sjunger

ängen lyser vit på tunna blad

Strimma ljus

genom himlens starrblinda öga

tack för en ny dag

Träden sjunger

genom skogarnas tystnad

och in i mig

Det finns kärlek att få

men ingenting här

som helt kan befria dig

Din längtan din bur av guld

och din kamp

du får bära den

Träden sjunger de sträcker sig

upp mot himmelen

Träden sjunger

om allt som hänt

och ska hända oss igen

på vår färd i den runda tiden

på vår resa hem

Om att dö för att

kunna födas på nytt

om en andra chans

Träden sjunger

bli stilla en stund

gå ingenstans

en lista som jag gärna och ofta återkommer till:

http://8tracks.com/macyg/music-is-what-feelings-sound-like

bra mix helt enkelt.

it is what it is - lifehouse

"there's a note waiting out there

for a song no one's aware of

no one's aware"

- jack savoretti

äntligen! vissa skivor vet man bara att man måste ha. och ju svårare det är att få tag på dom, desto större glädje sen när man till sist håller dom i sin hand. det spelas mycket jack hemma hos mej nu. bra så!

"små händelser är verkligen små,

men att tro på de små händelserna är en stor händelse."

- moder theresa

"collect the moments one by one

i guess that's how the future's done"

- feist

"ge mig ett ögonblick av lycka

och jag ska göra ett liv av det"

- tomas sjödin

låt mej aldrig glömma det stora i det lilla.

inatt hade jag den kanske mest "tragiskt vackra" dröm jag nånsin haft. men det mest unika med min dröm var att jag drömde med bakgrundsmusik. och nej, det var inte som att jag i drömmen lyssnade på musik eller att någon spelade eller sjöng i närheten. nej, det skedde precis som på film. ögonblicksmusik. vid en speciell scen i drömmen började bakgrundsmusiken spela, helt från ingenstans. jag kunde inte själv ha valt en bättre låt.

så, det är kanske inte så konstigt att den här låten har sjungit i mitt huvud hela dagen. det e en fin låt.

Till mina underbara vänner



I see your true colors
shining through
I see your true colors
and that's why I love you



so don't be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

"to be nobody but yourself in a world

that is doing its best to make you somebody else

is to fight the hardest battle you are ever going to fight

never stop fighting"

- e.e. cummings

"En enda liten katt gör att man inte kommer hem

till ett tomt hus - man kommer hem."

(Pam Brown)

oj vad jag diggar den här videon! så här vill jag bli då jag blir gammal.

"when i am writing, georg makes a bass line and i make a melody with my voice, without lyrics, although it sounds like words later. i mean, we don't sit down and start scribbling words in hopelandish. in fact, hopeland doesn't exist, and neither does its language. we called it that way after our song von (hope) and it became a snowball after that.." (jñnsi - från sigur ros hemsida)

Jumpin' puddles (engelsk översättning)
Smiling
Spinning 'round and 'round
Holding hands
The whole world a blur
But you are standing

Soaked
Completely drenched
No rubber boots
Running in us
Want to erupt from a shell

Wind in
Aand outdoor smell of your hair
I hit as fast as I could
With my nose

Hopping into puddles
Completely drenched
Soaked
With no boots on

And I get nosebleed
But I always get up
(Hopelandic)
And I get nosebleed
But I always get up

en mycket fin låt får avsluta denna kväll:

jag njuter av vårens första tulpanbukett som jag köpte åt mej igår och årets första fastlagsbulle som jag fick av min fina jobbkompis på jobbet idag. det e sånt som ger värme o glädje. det är sånt som ger vår. ja, du läste rätt, vår. jag vet att vi som bäst lever i ett snöigt vinterland där det mesta handlar om att skotta snö o gräva fram bilar. kanske är det bara tulpanerna som lyckas lura mej, men ibland tycker jag mej faktist kunna skymta våren, bortom all snö och is. trots all snö och is. jag ser solens strålar på en ljusblå himmel. jag hör sången som kommit tillbaka till kafferummet. o det har lite liknande effekt som när fågelkvittret återvänder i april.

jag vet, det är januari. jag vet, det är vinter. jag vet, det är flera månader ännu innan man kan börja tala om vårtecken o vårfeelis. jag vet allt det. men vintern blir på nåt sätt behagligare då man kan ana en vår mitt i allt.

"De hade blivit lika häpna som Edmund när de såg vintern försvinna och hela skogen förvandlas från januari till maj på ett par timmar."

(C.S. Lewis, Häxan och lejonet)

"När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där"

(ernst kirchsteiger)

Härom kvällen plockade jag ner "Min morbror trollkarlen", den första boken ur Narnia serien, från bokhyllan min. Kändes som att det var dags att besöka Narnia världen igen. Första gången jag läste böckerna gick jag i lågstadiet och var nog snäppet för liten för att uppskatta och förstå berättelserna. Böckerna fick vila i många år innan jag på nytt plockade ner dom från bokhyllan för att denna gång fascineras av dom på ett helt annat sätt. Å nu är jag alltså in på mitt tredje varv då det gäller dessa böcker. Jag kan berättelsen. Jag känner barnen, Aslan, Caspian, Ripipip o dom andra. Jag vet historiens början o jag vet historiens slut. Ändå tycks jag aldrig bli färdig med Narnia.

Så det är inte det att jag inte skulle veta hur historien slutar. Nej, det är bara det att ibland vill jag plocka ner den sista boken o bläddra fram till de två sista sidorna och läsa texten om och om igen, och be en liten bön: "låt det få va så här."

This is home - Switchfoot

man behöver inte känna mej särskilt bra för att veta att jag gillar snow patrol. mysiga killar med skön musik och riktigt riktigt fina texter. ja så lyder min förklaring på bandet. igår råkade jag snubbla över sångaren Gary Lightbodys nån typ av fotoblogg. o självklart får den komma med på min sida:

i can hover

Snow Patrol som förband åt U2 i Göteborg 01.08.2009

foto: syrran

jag är helt enkelt svag för pianon. dom bär på känsla, stämning o historia. ett piano i ett rum ger känsla bara genom att stå där, ja redan innan en enda klang hörs. ju äldre o mera kantstött det är desto mera känsla det ger. nytt är alltid nytt. men gammalt bär på historia. jag kan inte sluta fascineras över tanken på de vägar mitt piano färdats med början i ryssland. ja, bara hur det hamnade till mej bär ju sin egen historia. o jag kan undra vem alla har suttit o plinkat på de tangenter som jag nu plinkar på? o dom förra ägarna, de trevliga o hjälpvänliga människorna, hur gick det för dom sen? trivs de i sverige o hur gick det med deras katt? minns dom pianot, minns dom mej?

pianon går vidare från rum till rum. från människa till människa. från tid till tid. vem som kommer att spela på mitt piano efter min tid vet jag inte, men min önskan är att det ska skänka lika mycket glädje åt den människan som det skänker mej.

så kanske det inte är en ren tillfällighet att några av mina favorit musikvideor innefattar pianon av olika slag...

jag är bortskämd med ett helt gäng underbaraste vänner!
o det e just den insikten som gör att jag ligger sömnlös inatt.
o det e just såna sömnlösa nätter som jag älskar!

TACK!